Fågelskådning i Svanberga.

När Pernilla hade tjejmiddag passade jag på alla åka ut till mamma och pappa och testa min nya zoom ute i skogen. Det var en skön och solig kväll och vitsippor i tusental.

Mitt mål var att fotografera fåglar - något som jag snabbt förstod att det kräver mycket tålamod och en hel del kunskap om var fåglar gillar att hålla till. Man hör dom överallt, men att få syn på dom är svårare. Och när man väl hittat en fågel på lagom avstånd, hinner den flytta på sig lagom till att man ställt in kameran och ska sätta fokus.

Det var inte utan att man kände sig som Kalle Anka när han ska fotografera hackspetten...

Några pippisar fastnade iaf på bild.

(Klicka gärna på bilderna för att se en större version av bilden som är lite mindre suddig)